Jag läser på Expressen om Vanessa som lyckats dölja sitt manliga kön för sin pojkvän. Oj. Vissa människor har verkligen ingen skam i kroppen. Hon tyckte inte det var människors rättighet att veta vad hon hade innanför trosorna. Och so may be it. Men den människa som älskar "henne", som möjligtvis bygger sitt liv just kring den kärlek han känner till "henne, borde inte han få veta vad han gett sig in på?

Nu var det så att hon opererade sig, förlorade oskulden med honom, berättade och han accepterade det. (Stark kille, by the way.) Skulle ni kunna acceptera en sån sak? Jag tror inte jag skulle kunna göra det. Personen har ljugit under en lång tid, lurat en, varit en annan. Och sen gå ut med förnedringen i tidningen... njae. Det känns inte okej för mig...


Men man förstår ju varför han blev lurad.

Artikeln hittar ni här.

Dessutom har jag läst Aftonbladets Klick som skriver att K-fed ska banta i ny såpa. Stackars K-fed, kunde han vara mer kändiskåt? Vilken misslyckad stackare...

Jag kan inte säga att jag riktigt har förstått varför det är nåt speciellt med alla de bloggar som är skrivna av unga tjejer som är mammor. Hur många bloggar har jag inte stött på som heter "20 år, gift och mamma" eller nånting liknande. Grejen är den att jag fick barn när jag var 22 år. Skillnaden är bara 2 år. En ung mamma för mig är typ 15... vilket är alldeles för ungt, men det var en annan sak. Efter att ha jämfört tankar med vännerna i Sthlm, förstår jag mer varför. Många 25-åringar utan kille här kan känna lite åldersnoja för det här. Och jag vet själv att jag som ung tänkte att jag aldrig skulle ha barn över 30. Därnere är det inte alls på samma sätt. Där är man nästan ung mamma som 25...

Tänk att Sverige kan vara så litet, men tankebanorna skiljer sig åt så mycket!

Jag blev just bjuden på lunch av min fantastiskt bästa syster. Den kille som är med henne ska skatta sig lycklig. :) I hemlighet är jag lite avundsjuk på hennes sociala kompetens, nånting som hon fick medfött och jag... ja, jag har fått kämpa mig såhär långt och ändå är det sisådär med den saken. :P

I födelsedagspresent fick jag presentkort på en lunch och en fika tillsammans med henne. Bättre present kunde jag ju inte få. Det är nåt speciellt att prata med sin syster. Man kommer ju från samma bakgrund och kan relatera på en annan nivå på nåt sätt.



Visst är hon vacker också tillråga på allt? :)

Jag bara älskar "Halv åtta hos mig"! Vilket roligt program :) Just nu ser jag avsnittet när systrarna Graafs mamma ska bjuda på mat. Pastor minsann. Undrar (och det här sagt utan att veta nåt förstås) om de är ett fall av det klassiska: sträng religiös uppväxt skapar "vilda" vuxna.


Men i alla fall. Programmet är en underbar succé! Fast han som pratar (Ture Sventon :P) hans kommentarer är det som gör programmet. Nabil Al-Fakir "Nyttigt är inte gott. Det är onyttigt som är gott, det ska vara grädde!"

Få se nu, sa jag att jag snart fyllde trettio? :P

Alltså, vet ni. Jag skulle gå ner i vikt men har bara gått upp. Haha. Typiskt mig. Mer rumpa till mig!

That's all folks ;)

Morgonstund har guld på himlen. Fasen va vacker vintern är häruppe! Och det är ju tur, nånting ska vi ju ha ut av den kylan vi har. Jag längtar så till våren när det är vackert ute även om det bara är bara några minusgrader. Which means, man kan faktiskt vara ute också. :)

Idag är det spruttagning som gäller för H. Och för er som minns förra gången, svininfluensa-vaccinet, så kan ni förstå varför jag absolut inte längtar. Och säkerligen inte han heller. Förra gången betedde han sig som att vi försökte spruta in en dödlig dos av något slag. Han skrev och sparkade i hysteri och panik. Låt oss hoppas att sköterskan är duktigare idag och att han är på bättre humör. Håll gärna era tummar. This can be ugly...

Dags för mig att kila! Vi hörs senare!

Tillägg: Oh yes. Efter 1,5 timmes hysterisk panik fick vi lämna stället. Utan spruta, men med massor av dåliga känslor båda två. Dagen kunde ju inte börja bättre!

Could you help me break this pattern?
Could you help me free my mind?
Cause its getting hard for me
to leave all of this behind.
My love was all I had
but I gotta let it go
Move on to new horizons
for reason I do not know.

Kanske åker keyboarden fram igen. Önskar att jag kunde spela gitarr. Plus att jag kom ihåg hur man riktigt gjorde med pianot. Vore bra nog mycket enklare. ;)

Nu blir det film. :)

Vilken katastrof det blev med melodifestivalen ikväll. Men jag är inte förvånad för det var inte oväntat att svenska folket inte skulle våga sticka ut i år heller. Okej. Vi stack ut litegrann förra året, rätt mycket. MEN. Låten var vad vi alltid skickar förutom att sången va opera, sen va scenshowen bara tråkig och konstig. Jaja, never mind.

Jag har tagit ett beslut angående jobbet. Enough is enough. Jag kan inte säga nåt mer. The law is the law. Hoppas bara bilen startar imorrn i alla fall.

Jag vill inte vara i den här stan. Aldrig göra nånting, aldrig se någon eller något. Kanske borde man bli dokusåpe-kändis så man fick åka runt lite. :P Nu skiter jag i allt, jag ska spara pengar så jag kan resa mer, uppleva mer. Det är så viktigt!

Vet ni vad jag gjort! Jag glömde mobil-laddaren i Sthlm. Eeh, klant....! Helskotta. Låna, köpa ny... måste fråga Mina om hon kan skicka den till mig. Batteriet är redan på kritisk nivå så det kommer inte gå va utan i flera dagar i alla fall. Nån som har en laddare till Nokia N85 över?

Ikväll smäller det med Melodifestival så nu vet jag vad jag gör lördagkvällar framöver. Jag hoppas verkligen verkligen att svenska folket tar sitt förnuft till fånga. Om vi nångång vill vara med i toppen igen måste vi hänga med i vad som slår därnere. För det första, ordentliga scenshower som sticker ut och musik som gör detsamma. Det kan förstås också innebära en sjuuuukt galet fet ballad med passande show förstås.
 


Ikväll håller jag mina tummar för Linda Pritchard. Duktig sångerska, sexig och bra låt. Tänk Qele qele, Shady lady och Dum tek tek. Jag hoppas innerligt att scenshowen är fett sexig, then folks. We have a winner... fast det va ju sant, Darin va ju med. Tippad vinnare redan. Då var det bara hoppas att han har en bra låt! Funkar inte att skicka för oss kända artister, like someone cares outside Sweden!

Sooooovaaaa...

Tänk va skumt. Hemma aka Lycksele å Norsjö, eller typ Umeå, Skellefteå... eller ja, hemmavid så känner jag mig helt trygg. Kan liksom leva rövare hur mycket som helst. Här i Sthlm känner jag mig totalt bortkommen, bakom flötet och bara... ja bara borta. Jag kan inte slappna av på samma sätt, go crazy på samma sätt. Jag observerar så mycket mer än jag nånsin gör hemma och alla sinnen är på helspänn. Kanske inte så konstigt. Så är det att vara en observer.

Snart är det dags att dra hem asså. Känns trist. Så sjuukt galet trist. Men jag kommer tillbaka. Och det snart. Måndag, tisdag? Nja, kanske inte. Men nästa månad? Fick jag bestämma så är det så. Livet är för kort för att sitta hemma i Lycksele. Jag är fan 28 bast alltså. Gammkärring. ;)

Tillägg: Jag känner att det saknas en massa bilder här på bloggen. Jag kommer aldrig lägga ut outfit-bilder, thats not my thing, BUT, bilder är alltid kul. Eller hur?!

Fy fan va jag inte vill åka hem! Igår kläckte Mina idén om att jag skulle åka hit en gång i månaden, splitta kostnaden. Kan ha varit alcohole and shit som talade, men det skulle va gryyyymt! :) Love being here!

Ikväll kommer det hända grejer. Vi ska på Voice of change, en iransk hiphop-festival. Ni vet ju allt som händer därnere. Ska bli mycket intressant det också. Det är så roligt att göra grejer. Istället för att sitta hemma och fippla på datorn, se film eller whatever så tar man sig ut och lever livet. Input of joy and positive feeling. Lovely!

Däremot ska jag inte sitta här och skriva hur jag kommer göra allt annorlunda när jag åker härifrån, för snabbt är man inne i samma gamla lunk igen. Träna MÅSTE jag bara göra iaf. Ett sätt att ta sig ur lägenheten. ;)

Tillbaka till diabetes och annat!

Haha, nu äre Macarena på tv! Minns ni den? Helt sjukt! Jag minns ett stycke amerikanskt fotbollslag som hälsade på hos oss och det dansades macarena. "I'm not trying to seduce you... " ;)

Okej, vad har hänt idag? Plugg, shopping, standup och pub. Plugg bestod mest av Facebook och annat fördummande, shopping var express på typ en halvtimme, standupen var speciell att ha varit på, helt okej och ja... okej. Puben var riktigt rolig. :) Fattar ni, klockan är 03,27 på en ONSDAG och jag är vaken. Craaaziii!

Jag äter ALL skit jag kommer över. Det är sååå skönt! Love life! :) Och ja, inte bara därför. Jag lever upp så när jag är här. Hur kan man inte göra det? Älskar Minas vänner, älskar alla människor här som jag träffar. :)

Men för helvete! Vem bestämde sig för att ta en slö gammal skruvdragare och borra sönder golvet/taket ovanför? I know att man inte använder skruvdragare till att borra betong. Dock inte de ovanför.  



Tog ett beslut igår. Ganska dumt, ångrar mig. Därav bilden. I should be shot! MEN. Förstår han inte att jag var helt sliten efter att ha vaknat 04.30 *piiip* och sen rest halve daan (norrländskt uttal, importante), så förtjänar han inte mig. Right?!

Ikväll blir det min första standup. Ja, jag ska inte ställa mig upp å göra show förstås. ;) Nån fyller 30 år, vi ska dricka vin och höra på folk som drar skämt utan gränser. Låt oss alla gå samma och hålla tummarna att inte Mina ställer till det så nån ska roasta mig (som hon sa att hon skulle igår). En stackars gammkärring-norrlänning. Tro mig, jag skulle gladeligen dö på fläcken!

Precious, film om en tjock tjej som sätts på av sin pappa, föder hans två barn medan mamman är svartsjuk och gör livet till ett ännu värre helvete, bla genom att själv vilja ha sexuell tillfredsställelse samt slå och sparka både psykiskt och fysiskt. Jag gick därifrån med en illamående-klump i magen, tårar i ögonen och ett allmänt skit-hat mot människor som gör sånt. Efter lite påminnelse att det va en film... nej fan. Hatet är kvar fortfarande. Fy fan för incest-pedofil-äckel!